Med identifiering av betalningsmedel avses det sätt på vilket de registreras i offentliga instrument som dokumenterar handlingar eller avtal som har till föremål en juridisk-reell förändring med ersättning i pengar. Identifieringen av de betalningsmedel som används av de parter i handlingar och avtal som har tillgång till registren är därför en fråga av privaträttslig karaktär, särskilt en fråga för hypotekslån och notarier. I lag 36/2006 av den 29 november om åtgärder för att förebygga skattebedrägerier, i syfte att minska bedrägerier inom fastighetssektorn genom att göra det lättare att få information för bättre övervakning av överföringar och effektiv användning av fastigheter, fastställs dock skyldigheten att registrera de betalningsmedel som används i notariehandlingar avseende handlingar och avtal om fastigheter, som ett nödvändigt krav för registrering i fastighetsregistret av sådana handlingar - anges i ingressen - och för detta ändamål ändras art. 24 i lagen om notarier (LN. 24 i notariatslagen (LN), 21 och 254 i hypotekslagen (LH). Artikel 177 i Notarial Regulations (RN) utvecklar artikel 24 i LN, som med förebild i instruktionen från General Directorate of Registries and Notaries (DGRN) av den 28 november 2006 har varit föremål för olika ändringar, fram till den senaste genom kungligt dekret 1/2010 av den 8 januari.
Detta bedrägeribekämpningssyfte har på senare tid överskuggats av tillväxten av organiserad brottslighet, terrorism och därmed sammanhängande ekonomisk brottslighet och den allvarliga skada de orsakar det finansiella systemet och den globala ekonomin, vilket gör skyldigheten att identifiera betalningsmedel till ett effektivt instrument för att undvika att deras ursprung är oklart och att de används för olagliga ändamål.
Att kontrollera användningen av och handeln med vissa betalningsinstrument, på grund av deras anonymitet eller svåra spårbarhet och den lätthet med vilken de kan transporteras, särskilt transnationellt - kontanter eller kontantliknande tillgångar, konfiskerade kontanter, kryptotillgångar, utländska valutor, förbetalda kort etc. - är ett av målen för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism (AML/CFT) på grund av den höga risken att de används i dessa syften. LPBCFT är dock begränsad till att reglera den obligatoriska deklarationen av betalningsmedel, som vi ska se nedan, och vissa aspekter relaterade till detta, och vi måste därför, när det gäller hur denna skyldighet ska uppfyllas, hänvisa till bestämmelserna om identifiering av betalningsmedel i civil-, notarie- och hypotekslagstiftningen, huvudsakligen i artiklarna 24 i notarielagen, 21 och 254 i hypotekslagen och 177 i notarieföreskrifterna.
Till följd av reformen av lag 36/2006 har det uppstått en debatt om omfattningen av registerkvalifikationen när det gäller skyldigheten att identifiera betalningsmedlen, och frågan har ställts på sin spets om huruvida avsaknad av eller bristfällig identifiering av betalningsmedlen kan leda till att registret stängs.
Lag 10/2010, av den 28 april, om förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism (LPBCFT) tillskriver registranterna rollen som ansvariga subjekt i artikel 2.1.n), vilket gör vikten av registerkvalificeringen som en kontroll av skyldigheten att identifiera betalningsmedlet enligt samma lag obestridlig.
Den begränsande eller restriktiva teorin om registerkvalificering på denna punkt bygger på antagandet att eftersom detta inte är en verklig rättslig fråga, finns det ingen kvalificering i teknisk juridisk mening, och därför är möjligheten för registratorn att avbryta registreringen på grund av bristande ackreditering av betalningsmedlet begränsad till det fall där parternas vägran att identifiera betalningsmedlet registreras i handlingen, enligt artikel 254.3 LH. -vid. DGRN Res. av den 18 maj 2007 och den 26 maj 2008-.
Men, och särskilt sedan de efterföljande reformerna av Notarial Regulations (RN), följer både majoritetsdoktrinen och DGRN den breda eller bekräftande tesen om registrering av betalningsmedlet - Res. 2 juni, 6 juli och 5 september 2009, 5 mars 2010, 22 november 2013, 9 december 2014, 11 mars, 22 juli och 8 november 2016, 12 april 2018 och Res. DGSJFP av den 8 september 2023, bland många andra; även de beslut som försvarar den restriktiva teorin medger att registratorn måste undersöka om det finns brister i denna identifiering och kontrollera att notarien har registrerat de punkter som avses i artikel 24 LN. Lag 36/2006 anger själv i sin ingress att effektiviteten i dess föreskrifter garanteras genom skyldigheten att registrera de betalningsmedel som används i notariehandlingar avseende handlingar och avtal om fast egendom, "som ett nödvändigt krav för deras registrering i fastighetsregistret". Och RD 1/2010 anger i sin motivering att dess syfte är att specificera, i förhållande till vissa betalningsmedel, vilka specifika uppgifter som måste ingå i den offentliga handlingen, antingen genom dokumentär ackreditering eller genom förklaring inför notarien, "så att nämnda betalningsmedel uppfattas som tillräckligt identifierat, vilket möjliggör åtkomst till fastighetsregistret för den offentliga handlingen". DGRN konstaterar således att lag 36/2006, när det gäller fastighetsregistratorns kvalifikationer, fokuserade på två aspekter: a) skyldigheten att kontrollera om de offentliga handlingar som rör handlingar eller avtal genom vilka äganderätt och andra sakrätter till fast egendom som avses i artikel 24 LN deklareras, överförs, belastas, ändras eller upphävs mot vederlag, inte bara uttrycker de omständigheter som registreringen nödvändigtvis måste innehålla utan även identifieringen av de betalningsmedel som används, i enlighet med artikel 21.2 LH; och b) skyldigheten att kontrollera om de offentliga handlingar som rör handlingar eller avtal genom vilka äganderätt och andra sakrätter till fast egendom som avses i artikel 24 LN deklareras, överförs, belastas, ändras eller upphävs mot vederlag, inte bara uttrycker de omständigheter som registreringen nödvändigtvis måste innehålla utan även identifieringen av de betalningsmedel som används, i enlighet med artikel 21.2 LH. 21.2 LH, och b) stängning av registret med avseende på offentliga handlingar där notarien, om priset består av pengar eller ett tecken som representerar dessa, har registrerat parternas vägran att helt eller delvis identifiera de uppgifter eller handlingar som rör de betalningsmedel som använts - Art. 254.3 LH-, handlingar som kommer att anses vara behäftade med en rättelsebar brist, vars avsaknad endast kommer att anses vara rättad när en handling presenteras i registret där alla använda betalningsmedel identifieras i enlighet med artikel 254.4 LH. DGRN:s resolution av den 11 mars 2016 - som förtydligar DGRN:s resolution av den 18 maj 2007 - bekräftar uttryckligen registratorns behörighet, som måste granska och, om nödvändigt, upphäva registreringen när något har utelämnats i identifieringen. Resolutionen av den 12 april 2018 påpekar att stängningen av registret enligt art. 254.3 LH inte är ett svar på en materiell rättslig bedömning av ineffektiviteten hos den rättsliga transaktion som ska registreras, utan snarare att "oavsett dess civilrättsliga giltighet utgör den ett instrument för samarbete med det allmänna intresset att förhindra skattebedrägeri inom fastighetsområdet" - en idé som är perfekt tillämplig på området CBPP/FT. Den senaste resolutionen av den 8 september 2023 från DGSJFP markerar en milstolpe genom att uttryckligen hänvisa till stängningen av registret "på grund av bristande efterlevnad av bestämmelser mot penningtvätt" med avseende på identifiering av betalningsmedel, och bibehåller samma argumentation som de tidigare resolutionerna.
Vad gäller den specifika omfattningen av registerkvalificeringen och stängningen av registret, anger den upprepade doktrinen från DGRN/DGSJFP - se Res. DGSJFP 8 mars 2022 bland många andra - att art. 177 RN, pfo. 5º är tillämplig, eftersom pfo. 2 och 4 hänvisar till notariens skyldigheter när det gäller identifiering av betalningsmedel, vars bristande efterlevnad kommer att leda till motsvarande ansvar. Om det rör sig om en check är det tillräckligt att ange utställare, dragare, mottagare, om den är nominativ, datum och belopp; om det rör sig om en överföring, utfärdare, mottagare, datum, belopp, utfärdande och ursprungsinstitution samt mottagare eller förmånstagare.
1.- Mervärdesskatt: Även om beloppet för mervärdesskatt i strikt mening inte utgör priset för försäljningen, motsvarar Res. DGRN av den 9 juli 2009 jämställs med priset när det gäller motiveringen av de medel som köparen använder, eftersom det på grund av dess obligatoriska återverkan uppstår en kredit för dess belopp vid köpet till förmån för säljaren, som han gör till sin egen vid tidpunkten för betalningen, och, eftersom båda beloppen - priset och det belopp som skall betalas på grund av skatten - civilrättsligt sett utgör delar av det totala belopp som köparen skall betala som penningförmån till följd av avtalet, måste de anses vara likställda och omfattas av samma regler för betalning med solutärt syfte.
2.- Annullering av hypotekslån: detta är kanske det mest omdiskuterade fallet. År 2007 förnekade Qualification Criteria Commission of the Association of Registrars behovet av ackreditering av betalningsmedlet vid annullering av inteckning för betalning, eftersom det inte är en handling mot vederlag eller kostnadsfritt, utan en handling i förtid, och i samma mening nämnde RDGRN av den 18 maj 2007 redan - om än obiter dicta - och ansåg att annulleringen inte innebär att den verkliga rätten upphör (inteckningen) genom en handling mot vederlag - ex art. 21.2 LH- utan snarare att den verkliga rätten upphör genom att den verkliga rätten upphör. 21.2 LH- utan detta sker snarare genom att den säkrade förpliktelsen upphör att gälla, med tanke på dess accessoriska natur. Den efterföljande doktrinen, utan att gå in på tekniska diskussioner, är dock för kravet att identifiera betalningsmedlet även vid annullering av hypotekslån, eftersom, även om det slutliga perspektivet inte kan vara det enda och viktigaste som beaktas, det är den ståndpunkt som bäst överensstämmer med andan i lag 36/2006, som är att få information från de offentliga myndigheterna om spårbarheten av överföringar för att undvika bedrägerier; Eftersom annulleringen av en inteckning är en handling som innebär en betalning, åtminstone om den härrör från ett lån för förvärv av en fastighet, måste det således krävas att betalningsmedlet identifieras. I synnerhet måste betalningsmedlet identifieras vid tidiga uppsägningar eller vid successiva uppsägningar, vilka är de mest sannolika fallen för att dölja ett olagligt syfte. CORPME (Association of Registrars) inkluderar tidiga uppsägningar av hypotekslån och successiva uppsägningar av hypotekslån utan en logisk förklaring bland de scenarier som anges i varningar som kan ge upphov till en anmälan till CRAB (Anti-Money Laundering Registry Centre). Kommissionen för förebyggande av penningtvätt och monetära brott (CPBCIM) inkluderar också upprepade uppsägningar av hypotekslån långt före det slutdatum som ursprungligen avtalats i sin katalog över exempel på riskoperationer för notarier, registratorer, advokater, revisorer och andra yrkesverksamma inom den juridiska sektorn.
3.- Upphävande av resolutionsvillkor: Det som sagts om upphävande av hypotekslån är tillämpligt på upphävande av resolutionsvillkor på grund av betalning av den säkrade förpliktelsen. I DGRN:s resolution av den 25 juli 2019 förnekas dock behovet av att identifiera betalningsmedlet vid annullering av resolutionsvillkor på grund av avtalad utgång, eftersom det inte är en handling eller ett avtal mot vederlag, utan snarare upphörande av en garantirätt på grund av avtalad utgång som uppfyller de krav som parterna har kommit överens om, i enlighet med art. 82 LH, med utgången av den avtalade löptiden. 82 LH, där utgången av löptiden är den väsentliga förutsättningen för upphävandet, inte uppfyllandet av den garanterade skyldigheten; och detta oavsett om betalningen av det uppskjutna beloppet har ägt rum eller inte och även om det finns okrediterade betalningar. Trots den negativa inställningen i detta avgörande skulle det kunna utläsas av det sensu contrario att om anledningen till upphävandet av det resolutory villkoret var uppfyllandet av den säkrade förpliktelsen, skulle kravet på ackreditering av betalningsmedlen vara lämpligt.
4.- Uppskjutet pris: DGRN anser att det inte är nödvändigt att identifiera betalningsmedlet i detta fall, eftersom den förstår att artiklarna 21 och 254 LH och 24 LN och 177 RN avser betalningar som görs vid tidpunkten för beviljandet av handlingen eller före det, men under inga omständigheter betalningar av uppskjutna belopp, oavsett om registreringen anger det formulär i vilket de avtalsslutande parterna har avtalat om de framtida betalningarna i enlighet med artikel 10 LH, och utan att det påverkar det faktum att registreringen inte innehåller det formulär i vilket de avtalsslutande parterna har avtalat om de framtida betalningarna i enlighet med artikel 10 LH. 10 LH, och utan att föregripa huruvida registeranteckningen genom marginalanteckning om köparens betalning av något belopp efter registrering, i enlighet med artikel 58.1 i hypoteksförordningen (RH), omfattas av kraven på registrering av betalningsmedel - se Res. DGRN av den 9 juli och 12 november 2009, 10 juli och 12 november 2012 och Res. DGSJFP av den 28 juli 2021 och 8 mars 2022 - eller inte. Uppskjutandet eller delbetalningen av en betydande del av priset på kort tid utan att fastställa en betalningsgaranti eller upplupen ränta är dock ett av de vägledande fall som ger upphov till motsvarande parameteriserad varning, i syfte att eventuellt meddela CRAB; och CPBCIM inkluderar också i sin katalog över exempel på risktransaktioner uppskjutandet av betalning till ett datum mycket nära tidpunkten för tillståndet, utan logisk förklaring, och särskilt om ingen garanti fastställs för att säkerställa det.
5.- Erkännande av skuld: frågan är särskilt relevant när den ger upphov till en överföring av fast egendom - eller lös egendom - som betalning för den erkända skulden. DGRN, i Res. 11 mars 2013, 9 december 2014, 2 september 2016 och 19 maj 2017, anger att kravet på att identifiera betalningsmedlet sträcker sig till handlingar om erkännande av skuld; med andra ord, de medel eller instrument genom vilka gäldenären fick de pengar som genererade skulden måste identifieras; utom i de fall, som anges i Res. 22 november 2013 och 2 september 2016, där inga pengar var inblandade i skuldens ursprung, såsom i ett avtal om tillhandahållande av tjänster som garanti för betalning av vilka gäldenären utgör en inteckning till förmån för borgenären. I DGRN:s resolution av den 11 mars 2013 förklaras att kravet på ackreditering av betalningsmedel är tillämpligt på erkännande av skulden för ett ömsesidigt lån, eftersom det är ett avtal om värdefull ersättning med betalningar i pengar; och i resolutionen av den 9 december 2014 varnas att, eftersom lånet är orsaken till den skuld som erkänns och som orsakar den efterföljande överföringen, "ett fiktivt erkännande som gör det omöjligt att kontrollera eventuell penningtvätt måste undvikas, vilket är anledningen till att den faktiska överföringen av tillgångar som utgör skulden måste ackrediteras".
6.- Överlåtelse av tillgångar: ovanstående doktrin är tillämplig på ett företags överlåtelse av en fastighet till aktieägarna till följd av ett lån som de senare beviljat företaget, och det måste anges och, i förekommande fall, ackrediteras hur lånet överlämnades och under tiden måste registreringen avbrytas - Catalonia Seminar av den 17 december 2013-. Samma sak gäller vid överföring av fast egendom som betalning mellan bolag, eftersom ersättningen inte består av aktier eller andelar, som vid fusioner, måste bevis på priset för överföringen - monetärt eller på annat sätt - krävas, och betalningsform och betalningsmedel måste anges - artiklarna 10 och 254 LH och motsvarande artiklar -.
7.- Kvittning av krediter: vid försäljning av en fastighet mellan företag där priset betalas "genom kvittning av krediter", är skyldigheten att identifiera betalningsmedlet också tillämplig, i den mån det rättsliga förhållandet har inneburit en överföring av pengar, på de villkor som anges i artiklarna 254 LH och 177 RN - Kataloniens seminarium av den 3 maj 2018-. Det fall där en del av priset betalas genom annullering av en skuld som köparen har ingått med säljaren - t.ex. för obetald hyra - anses dock vara annorlunda, eftersom sådana tidigare skulder är främmande för det avtal om överföring av äganderätt vars registrering begärs, och därför för registreringen, i princip skulle betalningsmedlet förbli utanför registerkvalifikationen, utan att det påverkar omständigheterna i transaktionen som gör det lämpligt att meddela CRAB - Hdez. Crespo Seminar, nr 30, april-juni 2011-.
8.- Privata handlingar: även om art. 21 LH och 24 LN hänvisar till "offentliga handlingar som rör handlingar eller avtal genom vilka äganderätt och andra sakrätter till fast egendom förklaras, bildas, överförs, belastas, ändras eller upphävs mot vederlag", DGRN förstår att de rättsliga kraven avseende identifiering av betalningsmedlet även är tillämpliga på de handlingar för omvandling till offentliga handlingar av privata handlingar som godkänts efter ikraftträdandet av lag 36/2006, och detta även om avtalet hade ingåtts eller de betalningar som de hänvisar till hade ägt rum vid en tidigare tidpunkt, och förklarar att, med tanke på att syftet med art. 177 NR inte är att reglera de rättsliga kraven på betalningsmedlet, är dessa krav tillämpliga på de handlingar för omvandling till offentliga handlingar av privata handlingar som godkänts efter ikraftträdandet av lag 36/2006, och detta även om avtalet hade ingåtts eller de betalningar som de hänvisar till hade ägt rum vid en tidigare tidpunkt. 177 NR inte är att reglera formen för betalningarna, utan att de ska registreras i de offentliga handlingar som dokumenterar handlingar eller avtal vars syfte är en juridisk-reell mutation med ersättning i pengar, kommer de successiva ordalydelserna att tillämpas på de handlingar som beviljas under deras respektive giltighetsperioder - se Res. 5 september 2009, 2 juni 2010, 11 mars 2013, 8 november 2016-. Den ovannämnda DGSJFP-beslutet av den 8 september 2023, i förhållande till en handling om upphöjning till offentlig handling av en privat handling som en tidigare titel för registrering enligt artikel 205 LH där det inte nämns vilka betalningsmedel som används, bekräftar tillämpningen av detta krav på tidigare handlingar som är överförbara och mot vederlag, såsom upphöjningen till offentlig handling av en privat handling som fungerar som en preliminär titel för köp och försäljning, och förklarar att "underlåtenhet att följa bestämmelserna om penningtvätt kommer att leda till stängning av registret". Detta ifrågasätter tesen att kraven på identifiering av betalningsmedel och, i synnerhet, omfattningen av registerkvalifikationen och stängningen av registret endast är tillämpliga på offentliga handlingar. Detta kan leda till frågan om deras tillämpning på köp och försäljning som undertecknats i en privat handling och därefter ingår i ett beslut om godkännande av ett immatrikuleringsförfarande, på grund av analogin med det fall som avses i Res. 8 september 2023.
